Första.

Det här med den första är något som ofta romantiseras. Första gången man träffar någon, första januari, första dagen på sommarlovet. Ja ni fattar grejen. Men egentligen, är inte den första alltid det sämsta? Ta idag till exempel, första oktober. SÅ DEPPIGT. Nu fattar man att sommaren är slut och hösten är verkligen här. Tentaångesten kommer med stormsteg, brist-på-sol-deppigheten och man vill bara ha september igen för då kunde det ändå komma en sommar dag och överraska en då och då.

Ni kanske tror att jag är lite ambivalent nu för jag har ju tjata om hur jag älskar hösten så mycket.  Då ska jag berätta en hemlis för er. Okej, här kommer den: Jag är världens veligaste människa. Så nu vet ni.

Hej då ses på Effkå!