Att göra någon glad, att bära lite ved.

Ja, att så lite kan göra så mycket.
Tänk vad lyckliga jag och Rosanna gjort mamma och pappa. Utan oss hade dom varit helt förstörda!

Här ser ni mig och Rosanna i högsta hugg!

Men, ibland kommer något bra från något dåligt. Oftast inte, men ibland.
Och det dåliga är tyvärr att vi var tvungna att fälla två träd för att få bära all den här veden. Men det var det fan värt! Vilken dag! Vilken kämparglöd! Vi har nog aldrig mått bättre.
Detta MÅSTE vi bara göra om inom en snar framtid.


Hej då, vi ses kanske inte på Effkå!