Jag älskar lördagsmorgnar. Jag älskar att vara ute när ingen har gått upp, när det bara är lite sol och man har lite sömn i ögonen. Jag älskar höstlördagar mest just nu för de är så vackra att det gör ont. Det glittrar i hela slottskogen och det finns hästar i morgonljus och det smäktar och bultar och jag vill nästan gråta av lycka. Jag vill inte gråta av lycka de lördagsmorgnar som man blir väckt av att mamma ringer och ber en att komma till jobbet för det är kris och man gör det fast än man bara sovit tre och en halv timme och vet att man om en liteliten stund kommer jag bli kalasbakis. Idag var det en sådan morgon.
Hejdå ses på Effkå!
Rosanna